Mitt nya jobb, alltså. I teorin är det perfekt. Men eftersom jag är den första person företaget någonsin anställt för den här positionen börjar jag misstänka att de inte gjorde en helt realistisk analys av den förväntade arbetsbördan innan de anställde mig. Jag har gärna mycket att göra – jobbar som bäst under press och deadlines och är van vid många bollar i luften samtidigt.
Vad jag däremot inte är van vid är att inte ha någonting att göra. Att typ skriva ett pressmeddelande eller ett blogginlägg på morgonen och sen behöva sitta på företagets Twitter resten av dagen bara för att få tiden att gå. Nu får jag visserligen rätt hyfsat betalt för att göra absolut ingenting, men det är så himla mentalt utmattande. Tittar ut genom kontorsfönstret och ser mina drömmar och ambitioner springa iväg utan mig.
Närå. Så illa är det kanske inte.
Men jag har börjat ta på mig arbetsuppgifter som ligger utanför min arbetsbeskrivning bara för att ha något att göra. Så nu håller jag för fullt på att bygga en sprillans ny hemsida åt företaget. Jag sitter alltså och kodar mest hela dagarna. Precis som jag gjorde på mitt gamla jobb. Som jag sa upp mig från för att jag var så trött på att skriva kod.
Dessutom är det så mörkt på kontoret att jag var tvungen att ta med en skrivbordslampa hemifrån för att inte somna så fort jag kommer till jobbet.
Men på plussidan får jag i alla fall sjukförsäkring om två månader. Och idag hittade jag detta i kylskåpet:
