Min kompis Diana var och hälsade på mig i helgen. Diana flyttade från Stockholm till LA för åtta år sen – tre år innan jag flyttade från Stockholm till San Diego, och numera är hon nog min enda svenska kompis här i krokarna. När vi träffas blir det mycket nostalgi och typiskt svenska minnen och skämt och referenser som ingen vi annars umgås med förstår. Det är viktigt, tror jag, när man bor så himla långt hemifrån, att ha någon med gemensamma referensramar och erfarenheter och språk. Många typiskt amerikanska företeelser blir lättare att hantera när man slipper vara ensam om att tycka att de är irriterande och ologiska.
Den här helgen hann vi i alla fall sitta ute i solen i 30 graders värme och dricka drinkar och halvt svettas ihjäl – bara för att det är en svensk dödssynd att vara inomhus när det är fint väder. Och så hann vi gå på bilträff, stå på gästlistan när Murder by Death och Larry and His Flask spelade på Casbah, kolla på ett par Wallander-filmer på Netflix, och ha grillparty vid poolen med min kille och hans grannar. Lite det bästa av två världar liksom.
