Vi gick och såg den senaste Hunger Games-filmen igår, The Mockingjay: Part I. Jag är i vanliga fall inte speciellt imponerad av sci-fi, men när det gäller Hunger Games har jag älskat både böckerna och filmerna. Och jag gillade verkligen den nya filmen också. Får väl skylla på den gamla revolutionsromantikern inom mig, men jag är en sucker för ett bra uppror.
Plus: Jennifer Lawrence är så himla awesome. Och ärligt talat älskar jag nog den här serien just för att den har så många starka kvinnliga karaktärer. Det är liksom inte som vanliga actionrullar där alla är snubbar och så finns det en eller max två skitsnygga tjejer som är med som någon sorts genusalibi (och för att man ska kunna slänga in en obligatorisk sexscen).
I Hunger Games verkar inte könstillhörighet spela någon roll över huvud taget. Typ hälften är tjejer och hälften killar, och det problematiseras inte utan presenteras bara som en självklarhet. Klasskampen får allt fokus, för i Panem är män och kvinnor redan jämställda.
Vill verkligen ge en high five till Suzanne Collins för att hon har skrivit något så ovanligt som en serie bästsäljande genusneutrala actionböcker.
Sen går det förstås att föra en diskussion kring hur andra perspektiv är representerade (eller inte representerade), men ur ett genusperspektiv: A+.